Thursday, October 20, 2011

F - fragment 6

"Är vi framme snart?"
"Nej."
"Är vi framme snart?"
"Om en timme."
"Är vi framme snart?"
"Outlook good."
"Är vi framme snart?"
"När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt."
 "Är vi framme snart?"
"Snart."
"Är vi framme snart?"
"Du har ställt samma fråga två gånger nu. Är allt som det ska?"
"Bra, du är igång. Vi är vilse. Hur långt är det till målet?"
"Vi står på det. Det verkar som att vi behöver gå ner några våningar. Minst någon av de här ruinerna borde ha en källaringång."
Patri började leta, inte helt övertygad om att rösten visste vad den pratade om även när den visste att den pratade.


Världen må ha gått över, men den är inte förstörd. Beroende på var utforskandet sker så kan det antingen vara i ett övergivet men relativt välbehållet område, eller ett återbefolkat och desto mindre välbevarat dito. Många byggnader är precis som de var när deras förra ägare insåg att de inte kunde göra en vinst vare sig genom att använda eller sälja dem - övergivna med sitt innehåll intakt, tills nyfikenheten eller naturen gjorde anspråk på dem. Vanligtvis bäggedera, i någon ordning.

Att saker finns kvar innebär inte att de fungerar, dock. Användas kan de alltid, men vanligtvis som råmateriel snarare än vad eventuella manualer har att säga om saken. Brist på el, brist på kontext och brist på kompetens gör även de mest överdesignade av saker till någonting som antingen står i vägen eller flyttas ur vägen.

Just den här byggnaden innehöll en hel del dokument som alla pekade framåt mot ett visst datum, tillsammans med ordet "deadline". Tydligen hann pengarna ta slut innan projektet gjorde det, och inte ens löftet om retroaktiv löneförhöjning kunde förlänga arbetet. Vilket säger en del om ironin i att investera mer i fysisk säkerhet än i själva verksamheten. Som, enligt det halvfärdiga PR-materialet, handlar om morgondagens bibliotek.

Om det hade varit första gången skulle Patri förundras över att ingen annan varit där inne på hundra år. Åratal av att hinna före arkeologernas allt annat än ömma hantering hade utan vidare pardon redan hunnit ta charmen ur det hela.

Ett försiktigt studium av de kvarvarande artefakterna hade förmodligen bringat ljus över vissa aspekter av världens övergång. Patri var mer intresserad av att hitta en väg nedåt - framåt i stället för bakåt.

Där är den. Den är låst. Har varit det i över hundra år.

Inte längre.


"Okay, vad letar vi efter?"
"Det är inte här."
"Säkert?"
"Ja. Men det vi behöver veta för att hitta det vi letar efter finns här inne."
"Var är vi?"
"Gårdagens bibliotek. En liten filial av det. Det hade gått fortare i en mer central nod, men dina arkeologvänner har hunnit före till dem. Vi får taga vad vi en gång hade."
"Din uppfattning om 'vi' verkar ibland vara större än du och jag."
"Jag byggdes för ett syfte större än mina bärare."
"Great. Vad letar vi efter?"
"Tom Bombadils berättelser."
"Vad letar vi efter?"
"Baudrillard sade en gång att verkligheten dog i och med att hyperverkligheten tog över dess funktion."
"Vad letar vi efter?"
"Döden är en man."

Patri såg sig omkring. Det såg väldigt mycket ut som ett bibliotek. De hade lagt ner väldigt mycket energi på att bevara librariets estetik, och den som var gammalmodig nog att öppna dekorationsböckerna i vägghyllorna kunde förmodligen hitta några som faktiskt hade text i sig. En sällsynthet, särskilt efter tanken om den allmänna bildningens försvinnande, men sentimentaliteten har hållit märkligare idéer vid liv.

Böcker hade över tid fasats ut till förmån för saker med ett väldigt mycket enklare gränssnitt. Vilket paradoxalt nog tog sig uttryck i blanka, cylinderformade små tingestar utan synligt interface alls. Det enda en "läsare" behövde göra för att använda dem var att förvänta sig att de skulle fungera och upprätthålla kroppskontakt.

Det finns en viss ironi i att arkeologerna aldrig lyckats förstå hur de fungerar. En kortlivad sådan - deras namn till trots så smälter de ner allt de inte förstår till råmaterial för svärd och kofötter.

Utan vidare vägledning från rösten, och utan överdrivet bråttom att hitta någonting särskilt, valde Patri en av de grå cylindrarna på måfå och tog för givet att någonting skulle hända. Det hände.

Flattr this